KANSKE -

I väntan på tvätten

2011-01-31 @ 23:51:18 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tillsammans i Göteborg

Johanna. Snart är vi tillsammans i Göteborg igen (egentligen ska det ju vara tillsammans i Paris - men man kan inte få allt. Jag och Ben var tillsammans i Paris i december, det får väl räcka).

Det är FÖR härligt. Då blir det vin och fluff och biltur och snowboarding (för min del i alla fall) och så får jag mina nya skor! IIIIIH! (Köpte dem på modekungen.se och skickade fakturan till mamma. Sanna = busig)

Pegasus var väl ändå sötast som barn?

2011-01-31 @ 23:29:11 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Regnig dag i Bethnal Green och jobb och en crush som inte får vara en crush

Hej hej hej hej. Sanna hon den där lite halvt manodepressiva unga damen har kommit fram till något!
Om man varje dag skriver ner allting som är sådär lite vackert i livet så mår man bättre för en stund.

Vackra saker 26 januari 2011
Virgin suicides, Pretty woman, solgul anteckningsbok, boken If nobody speaks of remarkable things, regnet, rosa, min kamera, kärleken, vackra men deeply disturbing drömmar (ja, det där är en historia man vill höra), alla mormor och morfars saker som jag har kvar, Themsen, sms-plinget, Ben

2011-01-26 @ 18:00:46 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

If nobody speaks of remarkable things part 5

Sanna min Sanna.

2011-01-24 @ 22:22:30 Permalink If nobody speaks of remarkable things Kommentarer (4) Trackbacks ()

Glitter & Sparkles

2011-01-23 @ 16:30:15 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Peter och luftmadrassen

Peter var 11 år. Efter år av sparande hade hans familj äntligen lyckts spara ihop tillräckligt med pengar för en resa till Grekland. Hela familjen Pan var samlad. Mamma Pia, pappa Per och hans båda äldre bröder Pontus och Paul. Det var dag två på den veckolånga semestern och Peter hade redan börjat tröttna på sina båda bröder. De skulle alltid bete sig så förbaskat vuxet. Aldrig ville de vara med och bygga sandslott, fiska krabbor eller kasta frisbee. Peter fick helt enkelt underhålla sig själv. Ut i vattnet på sin luftmadrass begav han sig. I arga tankar låg han: "Jag ska minsann aldrig bli sådär tråkig som Pontus och Paul. Jag ska aldrig bli vuxen!" Han var så inne i sina argsinta tankar att han inte märkte att han hela tiden drev längre och längre bort ifrån stranden.
När han vaknade ur sina tankar var han långt ifrån Grekland. I ett land långt, långt borta. Där allting var målat i vackra färger och ingen ondska bodde. Han var i landet Ingenstans. Den vakraste av platser, där man aldrig blev vuxen.

(egentligen drunknade Peter och vaknade i himlen)

2011-01-22 @ 00:42:40 Permalink Berättelser och annat löst Kommentarer (2) Trackbacks ()

I'M RIPPING THE POSTERS OFF THE WALL

Om bilden i inlägget nedanför
Jackan är Johannas design och den är så fruktansvärt vacker och talangen hon har är enorm, hon laddade själv upp bilden vilket är BRA - men hon är för modest för att skriva att det är hon själv som gjort den och om ni är intresserade/om ni har någonting att säga om det så får ni gärna kontakta oss ([email protected])

Mycket kärlek
S

2011-01-21 @ 17:08:58 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

If nobody speaks of remarkable things part 4

2011-01-19 @ 20:56:07 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sköldpaddor och små saker

S - baby turtle
Ben - baby honey girl
S - http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.seedol.com/wp-content/uploads/2010/07/Baby-Turtle.jpg&imgrefurl=http://www.seedol.com/20101053-baby-turtle-rattles-the-plane-to-return-to-gate.html&usg=__FtSr1NAqPpOkjPMqhO-UjbN9oCk=&h=344&w=292&sz=52&hl=sv&start=0&zoom=1&tbnid=eTQl4E_JTA1eEM:&tbnh=112&tbnw=95&ei=QCs2Tef0PMe7hAf-qYCgCw&prev=/images%3Fq%3Dturtle%2Bbaby%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26rlz%3D1T4ADFA_svGB402GB402%26biw%3D1345%26bih%3D488%26tbs%3Disch:1&um=1&itbs=1&iact=rc&dur=141&oei=QCs2Tef0PMe7hAf-qYCgCw&esq=1&page=1&ndsp=21&ved=1t:429,r:2,s:0&tx=50&ty=55
S - that's definetly a little one
Ben - awwwww haha
S - and i can never learn how to spell definedejbfvrfd
S - bla bla bla
Ben - defiininininsfbvebsetbsrt
S - aaaah i will try to remember that thank you very much
Ben - he he
S - hö hö hö
Ben - pljing pyljong

Ytterst givande konversation.

2011-01-19 @ 01:47:40 Permalink Berättelser och annat löst Kommentarer (1) Trackbacks ()

If nobody speaks of remarkable things part 3

Annedalskyrkan Way Out West 2010. Laura Marling. Awesome var det.

2011-01-17 @ 22:26:09 Permalink If nobody speaks of remarkable things Kommentarer (1) Trackbacks ()

All makt åt Tengil, vår befriare!

Jag var ute och slogs med mina bröder så som jag gjort sedan jag var liten. Jag var den enda flickan i hela dalen och hade därför bilvit uppfostrad som en man, en krigare. Det hade varit en lång dag så jag bestämde mig för att lämna gruppen och ta en promenad för mig själv i den underbara solnedgången. Jag njöt av att få vara ifred för en gångs skull, i lugn och ro där ingen kunde störa. Men då långt bort vid horisonten såg jag en människa, siluetten av en man. Jag gjorde mig beredd för strid. Mannen kom helt orädd närmre och jag förvånades hans lugn. De flesta män flyr bara vid blotta synen av mig. Han fortsatte komma närmre. När han var bara meter ifrån mig stannade han. Aldrig hade jag varit så nära en okänd man innan utan att gå till attack. Min nyfkenhet tog överhand och jag frågade: "Vem är ni, som inte flyr vid blotta synen av mig eller kommer med svärdet draget för att dräpa mig?" Han svarade: "Jag är Tengil, konung av Törnrosdalen, din befriare. Kom med mig och ni behöver aldrig mer göra någon illa." "Varför skulle jag lita på er? En man jag aldrig träffat förut?" "Jag är konung och en vänlig sådan. Kom med mig och du får alla rikedomar du kan tänka dig, en helt egen park, så mycket guld du kan bära och så mycket mat du orkar äta. Det enda jag begär i gengäld, Katla, är att du alltid är mig trogen och lyder detta horn, när jag blåser i det." Ingenting ville jag hällre än att komma ifrån mitt hem. Att byta det liv jag hade nu emot mat och rikedomar, för unga och naiva mig var valet inte svårt. Jag följde i godan ro med främligen till hans kungarike. Inte anade jag då att jag höll på att göra det största mistaget jag kom att göra under mitt långa, plågsamma liv. All makt åt Tengil, vår brfriare!

2011-01-17 @ 21:58:24 Permalink Berättelser och annat löst Kommentarer (3) Trackbacks ()

If nobody speaks of remarkable things part 2

Söndagar betyder Columbia road flower market

Eller ja, inte så mycket blommor för att visa blomstermarknaden - men ändå.
Skitsamma. Gipsstatybutiken är min favoritdel.

2011-01-16 @ 23:00:12 Permalink If nobody speaks of remarkable things Kommentarer (0) Trackbacks ()

If nobody speaks of remarkable things part 1

Leksakscaféet i Bethnal Green är en vacker plats

2011-01-16 @ 02:34:35 Permalink If nobody speaks of remarkable things Kommentarer (1) Trackbacks ()

Headache

Huvudvärk som behandlas med treo. Ligger i min säng i Bethnal Green och tävlar på internet (därav den ytterst vackra berättelsen nedanför), lyssnar på Maria Timm och dricker treo/sprite/kaffe.

2011-01-09 @ 18:55:23 Permalink Berättelser och annat löst Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag och min bästa kompis Mattan

Jag heter Aladdina och jag är 20 år gammal. När jag var yngre hittade jag en matta i en underjordisk grotta. Jag var i en öken. Jag kommer ihåg det så väl, jag var helt ensam och jag var rädd. Plötsligt öppnade sig en gigantisk mun av sand framför mig. Ett tigergap. När chocken hade lagt sig kunde jag inte göra någonting annat än gå in. Väl inne såg jag mig om och det som tidigare varit en vy ut ur en tigermun var nu en sandvägg. Huvudet hade slukats av sanden och jag var fast. Grottan var full av juveler, smycken, lampor, dyra fina kannor och fat i silver, tillbringare och smycken. Allt du kan tänka dig. Jag fick en sådan fruktansvärd lust att stoppa allt innanför mina kläder och bara springa, men vart skulle jag ha tagit vägen? Istället vandrade jag inåt och såg mig omkring, beundrade de fantastiska ting som fanns där inne. Jag gick och jag gick och det tog aldrig slut. Till slut kom jag in i en stor sal, större än alla de andra. Längst upp på toppen av ett guldberg utan dess like såg jag någonting gnistra. Jag klättrade uppför berget och det var jobbigt och det var utmattande. Det glittrande, gnistrande var det mest otroliga smycke du någonsin kan tänka dig. Den största diamant någon någonsin har sett. Den vackraste kedja någon någonsin har sett. För en liten tid var jag hypnotiserad av dess skönhet. Efter ett tag insåg jag - det finns inte en chans att jag tänker lämna den här grottan utan det här smycket - definitionen av perfektion. Den ligger obevakad i en övergiven grotta, ingen kommer någonsin förstå att jag tog den. Ingen kommer någonsin förstå att den ens är borta, för ingen vet att den finns.

Så jag tog den.

Och grottan rasade samman, den började falla in på mig. Jag var nära att kvävas. Jag slogs nästan ihjäl av en gigantisk silverkanna. Det var då mattan räddade mig. Jag borde kanske omformulera den första meningen i den här berättelsen: "När jag var yngre hittade en matta mig i en underjordisk grotta."
Mattan tog mig därifrån.

2011-01-09 @ 18:16:29 Permalink Berättelser och annat löst Kommentarer (2) Trackbacks ()