KANSKE

Idag har jag fått ungefär ingenting gjort. Har nog mest tyckt synd om mig själv. Nu börjar det bli dags att ta tag i den där stora knuten i magen som bara växer sig större utan någon speciell anledning. Jag lyssnar på gamla spellistor som jag filade ihop under tiden jag bodde i Glasgow. Jag har ju alltid blivit glad av fruktansvärt deppig musik - hur konstigt det än låter. Men det är ju den musiken jag gillar och musik gör ju mig glad så ja, så konstigt kanske det inte är. Det jag vill komma till är i alla fall att musiken från den tiden tar mig tillbaka och det var definitvt en av de bästa perioderna i mitt liv och definitivt den sämsta. På samma gång. Helknasigt.

 

Vill börja läsa något fantastiskt som förändrar min syn på allting. Eller lyssna på något. Eller resa någonstans. Tips tas tacksamt emot! Nu senast kollade jag på flygbiljetter till Tokyo och jag tror att det hade varit så fantastiskt på alla sätt och vis. Jag vill resa mer och jag vill försöka reda ut vem jag är och vad jag vill och var jag hör hemma.

 

Självklart sitter jag i mörkret och förstör mina ögon. Uttråkad och bör ta tag i så många olika saker men kan inte få mig själv att göra det just nu. Tar tag i det sedan. Skjut upp, skjut upp. Ska till gymmet senare i alla fall och kanske tar en sväng förbi Isabella för att snacka skit efter det. Låta andra halvan vara i fred med sin Ekonomistyrningsbok. Spya vad tråkigt det låter. 

 

Har köpt Flowerpoten som jag skrev om i ett nedanstående inlägg och jag är så nöjd. Om bild önskas kan bild fås. Hänger ovanför min Ghost-stol och de vi hyr avs vykort med sjuktaste, läskigaste, tecknade tjejen. Springer typ förbi där kvällarna när jag är själv. BUURRR!

 

Och just nu saknar jag mina syskon, speciellt Linn som jag inte sett på länge nu, fastän vi bor i samma stad! Saknar Fanny och Olle som är i Sydamerika, Johanna som är i Stockholm (fast som jag precis träffade, men som är den enda som förstår mig ibland), Josefin, Lovisa (som är i Göteborg just nu, så snart så snart!), Kit som lever sitt dekadenta fast grymma liv i London, Amy som driver runt i Australien och lever som den äkta hippie hon är, Ben (som jag inte borde sakna och inte heller gör direkt - saknar mest det som han förknippas med - London!), Julia, Frida från London, Eddie, Ivo, Jan, Rafa, Pawel, Bart, Annie, Jenna, Robin, Nils, Harald, Lesh som är i Kanada någonstans - listan kan göras tusen meter lång. Och ingen av dem är här i närheten och ingen är på väg hitåt på ett långt, långt tag. Jag känner mig ensammare än på väldigt, väldigt länge.

Tidigt igår morse åkte jag till Stockholm för att besöka mitt företags moderbolag. De sitter i en stor lokal på Hammarby Fabriksväg, och GUD vad svårt det var att hitta dit. Plus att det var Jordens jobbigast väder just då. Stockholm är ingenting jag är superhajj på så det blev lite trix och fix. När jag äntligen var där så visade det sig att där sitter 15 hipsters i olika åldrar och jobbar med e-handel på olika sätt. Dagen var mycket lärorik men höjdpunkten på resan var ändå att träffa Johanna senare på kvällen! Vi åt god, grekisk mat på en restaurang nära Medborgarplatsen - Souvlaki såklart, Tzatsiki och fårostknyten. Efter det begav vi oss till en fullsmockad bar med den sjukaste blandningen av folk vi någonsin sett. Sedan bar det av "hem" till Elite Plaza på Birger Jarlsgatan där jag efter att ha kollat min dagliga runda bloggar: Sofi Fahrman, Elin Kling, Columbine, AfterDRK, Milk/Signe, Miel mon Miel och Niotillfem fick min bästa natts sömn på länge. 

 

I morse gick jag upp vid 9 och kände mig utvilad (vilket aldrig händer), och gick ner för att käka frukost. Läste Nöjesguiden och upptäckte att mitt ex "tjejkompis" var med och spådde trenderna inför 2013 - vilket var väldigt roligt. Vi driver nämligen med henne för att hon är det största prettot i hela världen. Och passande nog är hon nu webbredaktör för den mest pretto sajten i världshistorien. Efter frukost gick jag genom Sturegallerian, fick tydligen med mig en blus - svart såklart - från Massimo Dutti, mot Café FOAM där jag skulle träffa Josefin. Som jag för övrigt inte träffat på ett år. Hon berättade om hur livet flöt på och berättade om planen att flytta ut till en liten by utanför Stockholm som tydligen var sjukt hippie och cool. Det här är alltså tjejen som flög fram och tillbaka mellan Paris och Stockholm och inte kunde bestämma sig för vart hon hörde hemma egentligen. Tjejen som dejtade en pilot. När hon besökte mig en gång under tiden jag bodde i London frågade jag henne: ska jag möta dig på King's Cross? så svarade hon "nej, Kev kör mig". Yes.

 

Resten av dagen gick jag runt och kikade affärer, fikade med Johanna - vi två fikade typ för 10 personer - och sedan tog jag tåget hem mot Göteborg. Nu sitter jag hemma i lägenheten med min stora kärlek bredvid mig och känner att ja, det har varit ett par väldigt lyckade dagar! Trots all oreda i huvudet.

 

Det har varit en fruktansvärt stressig vecka och det är först nu som jag kan tänka lite för mig själv. Jag lyssnar på Dry the river såklart och peppar lite i min ensamhet. Har varit på stan och handlat lite, eller mycket, beror på hur man räknar. Mycket nöjd ägare av en fin fin fin kappa från Massimo Dutti och lite annat smått och gott. Tänkte prova Ginas träningskläder, som ju faktiskt är rätt snygga men som kvalitetsmässigt kan vara questionable. Vi får se helt enkelt, ska inviga imorgon om jag känner att halsen inte plågar mig alltför mycket. 

 

På lördag tänkte jag försöka få med mig någon braig person och se Urban Cone. Jag jobbar till 21 men förhoppningsvis kan jag hinna med spelningen också. Om jag hittar en braig person vill säga...finns inte så många kvar tyvärr. Kihi.

 

Har börjat läsa On the road och första intrycket är att, JA den är jävligt dekadent.

 

Så var det lite uppdaterat sådär.

 

Och ja, just det! Aftonbladet skrev att någon asiat har hittat bevis på att ENHÖRNINGAR HAR FUNNITS! Jag tror att jag ska leta upp denna person och GIFTA mig med honom. Det var det bästa jag hört på länge.

 

Tjing tjong

Jag har inte läst någonting annat än e-handelböcker eller trendspanarbloggar de senaste månaderna. Det har verkligen varit full fräs här. Jag har On the road liggandes vid sängen och snart snart ska jag plocka upp den. Men jag är så förbannat trött. I kroppen. I huvudet. Överallt. Det lilla fläsket jag har här hemma har smittat mig med sin gnäll-bakterie. Typiskt killar. De ska vara så himla manliga och sedan så får de en bakterie eller ett litet kli i halsen och så vips ska man agera mamma åt dem. Och nu har jag fått den. Den är INGENTING mot de förkylningar jag har haft tidigare, men eftersom jag smittades av en kille så kanske man blir gnälligare automatiskt...? Funkar det så?

 

Jag studerar E-business management och gör min LIA på ett inredningsföretag som säljer dansk design över internet. Jag sitter på Hans J. Wegners Y-stol och knappar på en otroligt långsam HP hela dagarna. Eller så hjälper jag Mirella att plocka varor. Börjar nästan tycka att det senare är roligare. Jag klarar inte av att sitta still 8 timmar i sträck...

 

Börjar nästan tänka att jag valt fel utbildning.

 

I alla fal, jag har verkligen börjat spåna på en hel del grejer. Jag fördriver tiden på LIAn med Pinterest till exempel. Här finns jag. Jag älskar bokhyllor mest av allt, bokhyllor i trappor, överdådiga hyllsystem och annorlunda lösningar. Såg för en tid sedan en bild där de hade sorterat böckerna i färgskalor. Varför har inte jag kommit på det innan? Jag älskar pandor och små hundvalpar - alla djurbebisar egentligen. Och mat. Allt finns samlar i mina boards på Pinterest! KIKA.

Och den här vill jag ha:

 

 

 

Det har gått ett år. Om inte mer. Numera är vi helt andra personer. Vi bor fortfarande i olika städer men nu är det jag som är fast i en tom, ekande, grå hemstad. Och Johanna bor i Stockholm. Vi hörs mer eller mindre varje dag. Vad hade man kunnat förvänta sig? Bästa vänner håller ihop.

 

Vi har nya mål i livet. Johanna studerar juridik och jag, jag ska bli e-handlare. Jag ska stå på egna ben och jag ska bestämma själv - för det är det jag gör bäst. Jag fungerar bäst när jag får surfa på nätet, hitta inspiration, omvandla den till mitt eget, klara mig själv men med hjälp av folk jag litar på. 

 

Jag bor i en tvåa vid Redbergsplatsen med Adam. Aldrig någonsin har jag känt såhär mycket för någon. Aldrig velat lära känns någon såhär. Aldrig, egentligen, velat dela min tillvaro med någon. Och Johanna, ja hon är andra halvan av Tom och Jerry!

 

Hjärta och smärta