KANSKE

Drömmar som besannas, människor som kämpar för det de vill och det de tror på är sjukligt inspirerande. Jag såg The Iron Lady idag för att hedra Margaret Thatcher lite grann. Jag är kanske den enda som kollar på begravningsceremonier när jag gymmar - men jag älskar ju allt som har med London att göra och Margaret Thatchers liv fascinerar mig så det bara blev så. 

 

Håller på att försöka hitta min andra LIA-plats. Vilket inte är lätt när man inte känner för det för fem öre. Hoppas på att inspirationen snart skall komma.

 

I övrigt så känner jag mig rätt nerchillad - har inte längre tusen-saker-upp-över-öronen-långt-över-himlen som måste göras. Det är helt fantastiskt bra.

Sitter och jobbar med lite produkter från Le Klint samtidigt som jag kollar på Malou efter 10 och dricker kaffe! Rätt fin morgon och snart tittar väl solen in igen och värmer upp rummet till en miljarders grader ungefär. Men vad gör det - man ska inte klaga. Jag har haft världens sjukaste dipp och inte velat gå upp på morgonen i princip, så har inte haft möjlighet att skriva någonting alls - har mest fokuserat på alla måsten. Men nu så! 

 

Om en dryg månad är tanken att jag och F ska åka till London - hem. Jag bara ryser av tanken, känner både ångest och en sådan otrolig lycka på samma gång. Känslan av att komma till Liverpool Street, stunden man stiger av bussen och känner - äntligen! Man kan andas ut och släppa all Sverige-relaterad ångest och bara vara. 

 

Dessutom så ska min kärlek åka till Sydkorea och plugga en termin. Jag är helt jäkla livrädd, på alla plan. Men också glad för hans skull. Han är en av de mest ambitiösa och drivna människor jag träffat och jag beundrar honom mycket för det.

Igår såg vi Local Natives på Pustervik. Det var himla fint och det kändes plötsligt som om det var igår de spelade på Way out west och jag kände med en gång hur jag var tillbaka i ett varmt land, på en strand - helt hjärtkrossad och aldrig så vilsen. Och nu sitter jag och lägger upp en massa svindyra bestick från Georg Jensen. Hallå, en gaffel för 2050 kronor? Jag kan köpa en resa för det typ. Människor är galna. Fina är de i alla fall! 

 

Dessutom blev jag helt fäst vid en annan av våra nyheter: Steltonkannan i metall - guld, silver och KOPPAR!

Jag älskar det.

Längtar tillbaka till New York, vackert höstväder, god mat, shopping och härliga, aningen speciella, människor. Och takterrasser! Som ju för fasen inte existerar i Sverige (Varför? Finns det någon lag på det?). Takterrasser, skumpa, jordgubbar och gott sällskap är ju typ mina favoritgrejer i hela världen. 

 

Som vanligt så multitaskar jag till max. Min nya fix är Lyst.com där du kan följa och browsa skor, kläder, smycken, ja lite vad som helst i den kategorin. När du hittar någonting du gillar så sparar du det i din Lyst och skapar en tracking på varan. Du kan få notice om när någon annan "repinnar" din trackning, och dessutom när produkten i fråga är på rea! Detta är ju den bästa funktionen. Du kan välja ut produkter du inte alls känner att du har råd med, spara dem i en liten databas och bli uppmärksammad om när produkten reas ut. Perfekt, smart sak som dock behöver bli lite mer svensk-inriktad. Än så länge finns inte så många utländska, exklusiva varor i de svenska e-butikerna - vilket det absolut finns en marknad för. Hoppas på att se mer av detta i framtiden - om inte annat för att slippa dyr frakt och tull.

 

Melodifestivalen är bland det värsta jag vet. Typ. Eurovision där emot, där snackar vi underhållning på hög nivå!

 

 

Jobbar just nu med säljande texter i skolan och det är verkligen någonting som jag kan använda i jobbet. Har tittat runt lite och stötte på företaget Ninetech som jobbar med just webbkommunikation via olika medier och säljande texter. Detta är någonting som jag tycker verkar sjukligt intressant, och någonting som jag kan tänka mig att hålla på med.

 

Jag är en väldigt kreativ person som får utlopp för min överskottsenergi genom att uttrycka mig på olika sätt - musik, fotografering, skissa, göra kollage, måla om möbler, skriva. Igår kväll gjorde jag dock sönder min gitarr för att det gick så helvetes jävla dåligt. Hmm. Tillbaka till ämnet: Jag har funderat länge nu på vad jag verkligen vill hålla på med, var jag vill vara och så vidare. När jag fick veta att A funderar på (och har sökt) att läsa en utlandstermin så började jag fundera på vad jag håller på med. Jag gör allt för andra, och det är aldrig någon som är nöjd - och i synnerhet inte jag. Jag tänker väldigt sällan på vad jag vill göra och vad jag mår bra av. Så nu går tankebanorna typ studera på Berghs, ta kurser i webbkommunikation och sedan jobba som konsult på olika företag, falla tillbaka på inredningsarkitekt-spåret. Ja, jag har alltid varit en överpresterande människa, aldrig varit nöjd och en yrkeshögskoleutbildning (enbart) räcker inte för mig - hur dumt det än låter. 

 

Den här väggen hade gjort mig glad typ vareviga morgon.

 

Och Johnny Flynn får mig som alltid att tänka på London. Där allt hände och allting vände.

Snart så lugnar det ner sig och allt blir till det bästa. Skolan är inte lika hektisk, det blir mer tid över för jobb, jobb, jobb (snart så blir det mer av vackra Kähler), Lissabon om 3 veckor och på söndag så firar vi 1 år. 

 

 

Just nu sitter jag och hinkar kaffe. Försöker köra speed-skrivning av LIA-uppgift men går väl sådär med tanke på att jag sitter här. Äter nougat och kollar lite då och då mot Elle och Fredrik Lindströms "När börjar det riktiga livet" och känner att det finns ungefär tusen andra saker jag vill göra hellre än att skriva uppgift efter uppgift. Vill mycket hellre jobba. Men som sagt ska man komma någonstans så måste man ju kunna lite grann också! Ska iväg på bio med syster om några timmar så det är racer som gäller för min del!

Sitter och käkar leverpastejsknäcke och dricker Red Bull, och ska snart köra igång med alla måsten. Kom precis hem efter första skoldagen för terminen och det var faktiskt helt okej. Har varit så fruktansvärt nervig men det liksom släppte med en gång typ. Ska snart börja med min E-handelsbutik, skriva klart på LIA-uppgiften samt få lite jobb gjort. Men älskling kommer hem sent idag, så det ska väl gå. Tänkte försöka bli klar så fort som möjligt så att jag kan kolla på Once upon a time, eller New girl eller nåt annat kul. Ta det lite lugnt också. Har en känsla av att tempot kommer att trappas upp avsevärt de närmsta veckorna. Så kommer helt klart förtjäna att åka till Lissabon.

Har sovit mest hela dagen. Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte vad. Mått så himla illa och haft ont i huvudet. Livet rullar lite smådåligt just nu. Jag har läst en massa och fått en del gjort, men det är skola och jobb som tar emot mest. Tror att jag behöver en paus, vilket jag ska få snart så snart. Nu är det bara att kämpa på. 

 

Drömmer om vackra hem man kan bo i och saker man kan äga. 

Kunde inte lägga ner den. Fantastisk från början till slut. Jag bara älskar när det är sorgligt och vackert och luddigt och fluffigt på samma gång. Första kärleken för mig var som att leva i en film, med mycket drama, mycket upp och sedan väldigt mycket ner, mycket kärlek och smärta.

En upplevelse jag inte hade velat byta ut men inte heller leva om. 

Nu tänkte jag få till ett par timmar effektiv arbetstid. Skagerak är det som står på tapeten. Inget varumärke jag känner utan och innan så det ska bli intressant. Ganska mycket tråkigt krimskrams som det ser ut nu måste jag säga, men vem vet, jag kanske blir förvånad! Lyssnar i alla fall på Velvet Underground och det är ju fint bara det. Och så drömmer jag mig bort litegrann. Vill ha sol och sand och en god drink, bra musik och bra sällskap. NU!

Nu har vi bokat första resan för året. Lissabon blir det i slutet av februari. Vet inte om säsongen är rätt men det känns fruktansvärt bra. Börjar bli lite schizo och tror att de enda som läser det här är jag och A så jag tänker inte skriva om allt, allt, allt. 

 

Förra året var ganska bra resemässigt får jag väl ändå säga. Var i Norge och åkte bräda med F och hennes familj/släkt/vänner i februari, var i Barcelona i April, på kryssning i maj - stannade då i Tallin, Helsingfors och St Petersburg (sjukt cool stad), sommaren var tråk, tråkig med massa jobb så åkte mest på smågrejer som Varbergs kurort och till huset i Värmland och så var jag då i New York i oktober. Jag hoppas att detta året blir ännu bättre, vill till Japan senare i år, och helst vill jag hinna med en liten Italien-tripp i sommar. Och gärna London då. För snart är det 1,5 år sedan jag flyttade hem och jag saknar det varenda dag. Men så ska man ju ha tid och pengar också.

från Society6.

 

Vill ha den här på min vägg.

Idag var sista dagen. Och det känns lite sällsamt sådär. Nu ska vi laga laxpasta, boka resa för att möta våren i någon fin europeisk stad och så ska vi kolla på Cloud Atlas och bara ha det jävligt gött! Lite godis blir det nog också. 

 

Jag tänker ofta på hur fan jag har hamnat här. Av alla ställen man kan vara på i livet, vad man gör, vem man är, vilka man är med. Av alla ställen så är jag här. Efter gymnasiet och de vänner man hade då (jag har typ en kvar). Efter två år i England och Skottland. Att jag kom på att studera musik bara kändes flummigt och inte alls kul, att musik bara var en hobby, och gitarren och sången likaså, hur jag träffade H och trodde att han var mitt livs kärlek, hur jag sedan träffade B som visade sig vara det största svinet i världshistorien, hur jag snabbt efter det var förkrossad (fast förträngde det) och festade mest varje dag och i samband med det träffade en helt fantastisk kille, som jag var svinig mot (fast han visste aldrig om det), hur jag flög hem till Sverige många gånger och bland annat träffade A för första gången, hur jag studerade Interior Styling på Central St Martins College of Art & Design i London och insåg att nej, det här var nog inte rätt ändå, hur jag sedan fick tänka om i mina Konstfack/HDK-planer, hur jag flyttade hem och lämnade kärleken bakom mig - utan att det riktigt hade blivit någonting seriöst - hur jag nästan med en gång började träffa A och jag har aldrig någonsin fallit så hårt, och aldrig förrut har jag varit så stabil i mitt fall och landat med fötterna på Jorden och sett det som det verkligen är, och nu drygt 1,5 år senare får jag fortfarande fjärilar i magen när jag ser honom, när jag får hålla i honom och somna bredvid honom varje kväll, hur jag en sommardag satt och surfade sådär som jag alltid gör och hittade utbildningen jag går idag, hur stenen liksom föll ner och jag bara insåg att det här, det här är vad jag ska göra. Jag är gjord för det här.

För några år sedan skrev jag en text om att sitta på moln, rida på enhörningar, äta fluff, marsmallows och maränger. Allt som är vitt har på något sätt alltid varit del av min drömvärld. Kanske just för att jag alltid går klädd i svart. För att det är svart jag passar bäst i, svart som bäst beskriver mig, svart som jag trivs bäst i.

Har nu bara 2 dagar kvar på LIA:n och det känns både konstigt och tråkigt och roligt. Vet inte om jag är lämpad för skolbänken egentligen med mina koncentrationssvårigheter och taskiga morgonhumör. Men vill man komma någonstans så behöver man väl kunna någonting också. Lägger upp en massa nytt från Kähler just nu på sajten och det finns verkligen en hel del fantastiska produkter! Så himla vårigt och coolt och nytänkande och klassiskt på en och samma gång på något sätt. Måste säga att Kähler är relativt dåliga på att marknadsföra sig - vilket är tråkigt fast ändå bra för mig som är något av en sucker för det okända. Om så inte minst i musikens värld - framförallt där kanske man skulle säga. 

 

Den här Bozza-skålen är något av en favorit: