KANSKE

Idag har jag fått ungefär ingenting gjort. Har nog mest tyckt synd om mig själv. Nu börjar det bli dags att ta tag i den där stora knuten i magen som bara växer sig större utan någon speciell anledning. Jag lyssnar på gamla spellistor som jag filade ihop under tiden jag bodde i Glasgow. Jag har ju alltid blivit glad av fruktansvärt deppig musik - hur konstigt det än låter. Men det är ju den musiken jag gillar och musik gör ju mig glad så ja, så konstigt kanske det inte är. Det jag vill komma till är i alla fall att musiken från den tiden tar mig tillbaka och det var definitvt en av de bästa perioderna i mitt liv och definitivt den sämsta. På samma gång. Helknasigt.

 

Vill börja läsa något fantastiskt som förändrar min syn på allting. Eller lyssna på något. Eller resa någonstans. Tips tas tacksamt emot! Nu senast kollade jag på flygbiljetter till Tokyo och jag tror att det hade varit så fantastiskt på alla sätt och vis. Jag vill resa mer och jag vill försöka reda ut vem jag är och vad jag vill och var jag hör hemma.

 

Självklart sitter jag i mörkret och förstör mina ögon. Uttråkad och bör ta tag i så många olika saker men kan inte få mig själv att göra det just nu. Tar tag i det sedan. Skjut upp, skjut upp. Ska till gymmet senare i alla fall och kanske tar en sväng förbi Isabella för att snacka skit efter det. Låta andra halvan vara i fred med sin Ekonomistyrningsbok. Spya vad tråkigt det låter. 

 

Har köpt Flowerpoten som jag skrev om i ett nedanstående inlägg och jag är så nöjd. Om bild önskas kan bild fås. Hänger ovanför min Ghost-stol och de vi hyr avs vykort med sjuktaste, läskigaste, tecknade tjejen. Springer typ förbi där kvällarna när jag är själv. BUURRR!

 

Och just nu saknar jag mina syskon, speciellt Linn som jag inte sett på länge nu, fastän vi bor i samma stad! Saknar Fanny och Olle som är i Sydamerika, Johanna som är i Stockholm (fast som jag precis träffade, men som är den enda som förstår mig ibland), Josefin, Lovisa (som är i Göteborg just nu, så snart så snart!), Kit som lever sitt dekadenta fast grymma liv i London, Amy som driver runt i Australien och lever som den äkta hippie hon är, Ben (som jag inte borde sakna och inte heller gör direkt - saknar mest det som han förknippas med - London!), Julia, Frida från London, Eddie, Ivo, Jan, Rafa, Pawel, Bart, Annie, Jenna, Robin, Nils, Harald, Lesh som är i Kanada någonstans - listan kan göras tusen meter lång. Och ingen av dem är här i närheten och ingen är på väg hitåt på ett långt, långt tag. Jag känner mig ensammare än på väldigt, väldigt länge.