KANSKE

Just nu sitter jag och hinkar kaffe. Försöker köra speed-skrivning av LIA-uppgift men går väl sådär med tanke på att jag sitter här. Äter nougat och kollar lite då och då mot Elle och Fredrik Lindströms "När börjar det riktiga livet" och känner att det finns ungefär tusen andra saker jag vill göra hellre än att skriva uppgift efter uppgift. Vill mycket hellre jobba. Men som sagt ska man komma någonstans så måste man ju kunna lite grann också! Ska iväg på bio med syster om några timmar så det är racer som gäller för min del!

Sitter och käkar leverpastejsknäcke och dricker Red Bull, och ska snart köra igång med alla måsten. Kom precis hem efter första skoldagen för terminen och det var faktiskt helt okej. Har varit så fruktansvärt nervig men det liksom släppte med en gång typ. Ska snart börja med min E-handelsbutik, skriva klart på LIA-uppgiften samt få lite jobb gjort. Men älskling kommer hem sent idag, så det ska väl gå. Tänkte försöka bli klar så fort som möjligt så att jag kan kolla på Once upon a time, eller New girl eller nåt annat kul. Ta det lite lugnt också. Har en känsla av att tempot kommer att trappas upp avsevärt de närmsta veckorna. Så kommer helt klart förtjäna att åka till Lissabon.

Har sovit mest hela dagen. Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte vad. Mått så himla illa och haft ont i huvudet. Livet rullar lite smådåligt just nu. Jag har läst en massa och fått en del gjort, men det är skola och jobb som tar emot mest. Tror att jag behöver en paus, vilket jag ska få snart så snart. Nu är det bara att kämpa på. 

 

Drömmer om vackra hem man kan bo i och saker man kan äga. 

Kunde inte lägga ner den. Fantastisk från början till slut. Jag bara älskar när det är sorgligt och vackert och luddigt och fluffigt på samma gång. Första kärleken för mig var som att leva i en film, med mycket drama, mycket upp och sedan väldigt mycket ner, mycket kärlek och smärta.

En upplevelse jag inte hade velat byta ut men inte heller leva om. 

Nu tänkte jag få till ett par timmar effektiv arbetstid. Skagerak är det som står på tapeten. Inget varumärke jag känner utan och innan så det ska bli intressant. Ganska mycket tråkigt krimskrams som det ser ut nu måste jag säga, men vem vet, jag kanske blir förvånad! Lyssnar i alla fall på Velvet Underground och det är ju fint bara det. Och så drömmer jag mig bort litegrann. Vill ha sol och sand och en god drink, bra musik och bra sällskap. NU!

Nu har vi bokat första resan för året. Lissabon blir det i slutet av februari. Vet inte om säsongen är rätt men det känns fruktansvärt bra. Börjar bli lite schizo och tror att de enda som läser det här är jag och A så jag tänker inte skriva om allt, allt, allt. 

 

Förra året var ganska bra resemässigt får jag väl ändå säga. Var i Norge och åkte bräda med F och hennes familj/släkt/vänner i februari, var i Barcelona i April, på kryssning i maj - stannade då i Tallin, Helsingfors och St Petersburg (sjukt cool stad), sommaren var tråk, tråkig med massa jobb så åkte mest på smågrejer som Varbergs kurort och till huset i Värmland och så var jag då i New York i oktober. Jag hoppas att detta året blir ännu bättre, vill till Japan senare i år, och helst vill jag hinna med en liten Italien-tripp i sommar. Och gärna London då. För snart är det 1,5 år sedan jag flyttade hem och jag saknar det varenda dag. Men så ska man ju ha tid och pengar också.

från Society6.

 

Vill ha den här på min vägg.

Idag var sista dagen. Och det känns lite sällsamt sådär. Nu ska vi laga laxpasta, boka resa för att möta våren i någon fin europeisk stad och så ska vi kolla på Cloud Atlas och bara ha det jävligt gött! Lite godis blir det nog också. 

 

Jag tänker ofta på hur fan jag har hamnat här. Av alla ställen man kan vara på i livet, vad man gör, vem man är, vilka man är med. Av alla ställen så är jag här. Efter gymnasiet och de vänner man hade då (jag har typ en kvar). Efter två år i England och Skottland. Att jag kom på att studera musik bara kändes flummigt och inte alls kul, att musik bara var en hobby, och gitarren och sången likaså, hur jag träffade H och trodde att han var mitt livs kärlek, hur jag sedan träffade B som visade sig vara det största svinet i världshistorien, hur jag snabbt efter det var förkrossad (fast förträngde det) och festade mest varje dag och i samband med det träffade en helt fantastisk kille, som jag var svinig mot (fast han visste aldrig om det), hur jag flög hem till Sverige många gånger och bland annat träffade A för första gången, hur jag studerade Interior Styling på Central St Martins College of Art & Design i London och insåg att nej, det här var nog inte rätt ändå, hur jag sedan fick tänka om i mina Konstfack/HDK-planer, hur jag flyttade hem och lämnade kärleken bakom mig - utan att det riktigt hade blivit någonting seriöst - hur jag nästan med en gång började träffa A och jag har aldrig någonsin fallit så hårt, och aldrig förrut har jag varit så stabil i mitt fall och landat med fötterna på Jorden och sett det som det verkligen är, och nu drygt 1,5 år senare får jag fortfarande fjärilar i magen när jag ser honom, när jag får hålla i honom och somna bredvid honom varje kväll, hur jag en sommardag satt och surfade sådär som jag alltid gör och hittade utbildningen jag går idag, hur stenen liksom föll ner och jag bara insåg att det här, det här är vad jag ska göra. Jag är gjord för det här.

För några år sedan skrev jag en text om att sitta på moln, rida på enhörningar, äta fluff, marsmallows och maränger. Allt som är vitt har på något sätt alltid varit del av min drömvärld. Kanske just för att jag alltid går klädd i svart. För att det är svart jag passar bäst i, svart som bäst beskriver mig, svart som jag trivs bäst i.

Har nu bara 2 dagar kvar på LIA:n och det känns både konstigt och tråkigt och roligt. Vet inte om jag är lämpad för skolbänken egentligen med mina koncentrationssvårigheter och taskiga morgonhumör. Men vill man komma någonstans så behöver man väl kunna någonting också. Lägger upp en massa nytt från Kähler just nu på sajten och det finns verkligen en hel del fantastiska produkter! Så himla vårigt och coolt och nytänkande och klassiskt på en och samma gång på något sätt. Måste säga att Kähler är relativt dåliga på att marknadsföra sig - vilket är tråkigt fast ändå bra för mig som är något av en sucker för det okända. Om så inte minst i musikens värld - framförallt där kanske man skulle säga. 

 

Den här Bozza-skålen är något av en favorit:

 

Idag har jag fått ungefär ingenting gjort. Har nog mest tyckt synd om mig själv. Nu börjar det bli dags att ta tag i den där stora knuten i magen som bara växer sig större utan någon speciell anledning. Jag lyssnar på gamla spellistor som jag filade ihop under tiden jag bodde i Glasgow. Jag har ju alltid blivit glad av fruktansvärt deppig musik - hur konstigt det än låter. Men det är ju den musiken jag gillar och musik gör ju mig glad så ja, så konstigt kanske det inte är. Det jag vill komma till är i alla fall att musiken från den tiden tar mig tillbaka och det var definitvt en av de bästa perioderna i mitt liv och definitivt den sämsta. På samma gång. Helknasigt.

 

Vill börja läsa något fantastiskt som förändrar min syn på allting. Eller lyssna på något. Eller resa någonstans. Tips tas tacksamt emot! Nu senast kollade jag på flygbiljetter till Tokyo och jag tror att det hade varit så fantastiskt på alla sätt och vis. Jag vill resa mer och jag vill försöka reda ut vem jag är och vad jag vill och var jag hör hemma.

 

Självklart sitter jag i mörkret och förstör mina ögon. Uttråkad och bör ta tag i så många olika saker men kan inte få mig själv att göra det just nu. Tar tag i det sedan. Skjut upp, skjut upp. Ska till gymmet senare i alla fall och kanske tar en sväng förbi Isabella för att snacka skit efter det. Låta andra halvan vara i fred med sin Ekonomistyrningsbok. Spya vad tråkigt det låter. 

 

Har köpt Flowerpoten som jag skrev om i ett nedanstående inlägg och jag är så nöjd. Om bild önskas kan bild fås. Hänger ovanför min Ghost-stol och de vi hyr avs vykort med sjuktaste, läskigaste, tecknade tjejen. Springer typ förbi där kvällarna när jag är själv. BUURRR!

 

Och just nu saknar jag mina syskon, speciellt Linn som jag inte sett på länge nu, fastän vi bor i samma stad! Saknar Fanny och Olle som är i Sydamerika, Johanna som är i Stockholm (fast som jag precis träffade, men som är den enda som förstår mig ibland), Josefin, Lovisa (som är i Göteborg just nu, så snart så snart!), Kit som lever sitt dekadenta fast grymma liv i London, Amy som driver runt i Australien och lever som den äkta hippie hon är, Ben (som jag inte borde sakna och inte heller gör direkt - saknar mest det som han förknippas med - London!), Julia, Frida från London, Eddie, Ivo, Jan, Rafa, Pawel, Bart, Annie, Jenna, Robin, Nils, Harald, Lesh som är i Kanada någonstans - listan kan göras tusen meter lång. Och ingen av dem är här i närheten och ingen är på väg hitåt på ett långt, långt tag. Jag känner mig ensammare än på väldigt, väldigt länge.

Tidigt igår morse åkte jag till Stockholm för att besöka mitt företags moderbolag. De sitter i en stor lokal på Hammarby Fabriksväg, och GUD vad svårt det var att hitta dit. Plus att det var Jordens jobbigast väder just då. Stockholm är ingenting jag är superhajj på så det blev lite trix och fix. När jag äntligen var där så visade det sig att där sitter 15 hipsters i olika åldrar och jobbar med e-handel på olika sätt. Dagen var mycket lärorik men höjdpunkten på resan var ändå att träffa Johanna senare på kvällen! Vi åt god, grekisk mat på en restaurang nära Medborgarplatsen - Souvlaki såklart, Tzatsiki och fårostknyten. Efter det begav vi oss till en fullsmockad bar med den sjukaste blandningen av folk vi någonsin sett. Sedan bar det av "hem" till Elite Plaza på Birger Jarlsgatan där jag efter att ha kollat min dagliga runda bloggar: Sofi Fahrman, Elin Kling, Columbine, AfterDRK, Milk/Signe, Miel mon Miel och Niotillfem fick min bästa natts sömn på länge. 

 

I morse gick jag upp vid 9 och kände mig utvilad (vilket aldrig händer), och gick ner för att käka frukost. Läste Nöjesguiden och upptäckte att mitt ex "tjejkompis" var med och spådde trenderna inför 2013 - vilket var väldigt roligt. Vi driver nämligen med henne för att hon är det största prettot i hela världen. Och passande nog är hon nu webbredaktör för den mest pretto sajten i världshistorien. Efter frukost gick jag genom Sturegallerian, fick tydligen med mig en blus - svart såklart - från Massimo Dutti, mot Café FOAM där jag skulle träffa Josefin. Som jag för övrigt inte träffat på ett år. Hon berättade om hur livet flöt på och berättade om planen att flytta ut till en liten by utanför Stockholm som tydligen var sjukt hippie och cool. Det här är alltså tjejen som flög fram och tillbaka mellan Paris och Stockholm och inte kunde bestämma sig för vart hon hörde hemma egentligen. Tjejen som dejtade en pilot. När hon besökte mig en gång under tiden jag bodde i London frågade jag henne: ska jag möta dig på King's Cross? så svarade hon "nej, Kev kör mig". Yes.

 

Resten av dagen gick jag runt och kikade affärer, fikade med Johanna - vi två fikade typ för 10 personer - och sedan tog jag tåget hem mot Göteborg. Nu sitter jag hemma i lägenheten med min stora kärlek bredvid mig och känner att ja, det har varit ett par väldigt lyckade dagar! Trots all oreda i huvudet.