KANSKE

Jean/Bob, nu sitter jag här och funderar över vad jag ska skriva härnäst. Och jag vågar inte skriva någonting. Hur ska lilla, tappade jag kunna skriva någonting som håller ens i närheten samma standard som resten av inläggen på denna eminenta *googlar eminent* blogg. Så fanns det inget mer att säga.

 

Jo en sak till. Jag sitter nu och skriver på Mr Ts dator. Min har pajat. Fick fnatt och gick helt bananas (eller ah touchpaden gick sönder och jag orkar inte laga den, köpa en nya dator eller plocka fram mus, musmatta och hela patrasket varje gång jag ska använda den). Till min förskräckelse sitter jag alltså nu och skriver med Mr Ts dator och det är helt JÄVLA hopplöst. Min touchpad funkar inte men hans funkar i allra högsta grad. Så fort man är i närheten av att vidröra den så markeras saker på skärmen. Vilket gör att man hela tiden börjar skriva mitt i texten som man redan skrivit eller raderar det som man precis skrivit. OMG vad sjukt irriterande det är. Jag kommer snart ta datorjäveln och kasta den hårt in i väggen. Tur att man inte har problem med humöret. 

 

Ska erkänna att det inte är den första "datorincidenten" i mitt liv. Jag låg ensam i sängen med datorn på magen och en stor tallrik med pizza på bröstet. (Ja, ett helt rimligt sätt att käka middag.) Jag gissar att jag låg lite obekvämt, för jag rättade till min ställning genom att resa mig lite upp. När jag gör detta så glider tallriken och pizzan (föga förvånande) av mitt bröst och rakt ner på tangentbordet. Kaos uppstår. "Måste rädda pizzan." Pizza och fett överallt, på datorn och i sängen. Och i slowmotion så ser jag hur tallriken träffar en tanget på tangentbordet som flyger iväg. "Nooooooo." Det var tangent "J" som tackade för sig och drog vidare på nya äventyr. Tur att man inte använder J så mycket. Det är ju inte som att det är mitt namns första bokstav eller så. 

 

MVH 

Johanna