KANSKE

Peter var 11 år. Efter år av sparande hade hans familj äntligen lyckts spara ihop tillräckligt med pengar för en resa till Grekland. Hela familjen Pan var samlad. Mamma Pia, pappa Per och hans båda äldre bröder Pontus och Paul. Det var dag två på den veckolånga semestern och Peter hade redan börjat tröttna på sina båda bröder. De skulle alltid bete sig så förbaskat vuxet. Aldrig ville de vara med och bygga sandslott, fiska krabbor eller kasta frisbee. Peter fick helt enkelt underhålla sig själv. Ut i vattnet på sin luftmadrass begav han sig. I arga tankar låg han: "Jag ska minsann aldrig bli sådär tråkig som Pontus och Paul. Jag ska aldrig bli vuxen!" Han var så inne i sina argsinta tankar att han inte märkte att han hela tiden drev längre och längre bort ifrån stranden.
När han vaknade ur sina tankar var han långt ifrån Grekland. I ett land långt, långt borta. Där allting var målat i vackra färger och ingen ondska bodde. Han var i landet Ingenstans. Den vakraste av platser, där man aldrig blev vuxen.

(egentligen drunknade Peter och vaknade i himlen)